Grand Canyon National Park

Grand Canyon

Foto: Wikimedia Commons, Wikipedia

Grand Canyon är ett av USA:s mest kända landmärken skapat av Coloradofloden som ätit sig igenom ett stort ökenlandskap beläget i Arizona, USA. 1979 kom Grand Canyon med i Unescos världsarv och det drar turister från hela världen. Grand Canyon finns upptagen på flera listor över världens sju naturliga underverk.

Grand Canyon är 46 kilometer långt, mellan 400 meter 24 kilometer brett samt upp till 1600 meter djupt. Grand Canyon innehåller många olika gamla bergarter med många fossiler. Det övre lagret består av kalksten och som är 250 miljoner år gammal. Under kalkstenslagret finns fler äldre bergarter.

Kulturhistoria

I tusentals år har Grand Canyon bebotts av ursprungsbefolkningar, indianstammar, som byggde bostäder i grottor och i canyons.

”The Pueblo people considered the Grand Canyon  a holy site (”Ongtupqa”, Hopi) and made pilgrimages to it. The first European known to have viewed the Grand Canyon was in 1540 by García López de Cárdenas from Spain.”

I september 1540 på order av conquistador Francisco Vázquez de Coronado söktes de mytomspunna ”Seven Cities of Cibola”. Captain Garcia Lopez de Cardenas som ledde expeditionen under guidning av Hopi indianer tog sig till ”the South Rim” av Grand Canyon melan Desert View och Moran Point. Pablo de Melgrossa, Juan Galeras och en soldat klättrade ned en tredjedel av canyonen till dess att de var tvingade att återvända upp på grund av brist på vatten. Histirker misstänker att Hopi-indianerna var måttligt intresserade av att hjälpa spanjorerna att lyckas med sina målsättningar.

Grand Canyons geologi

Landhöjning och plattektonik skapade sediment som senare höjdes flera hundratals meter uppåt och skapade Coloradoplatån. Grand Canyon är en geologisk formation urholkad i denna platå.

Temperaturer på den norra platåsidan är lägre än på den södra sidan på grund av den högre höjden på 2438 meter över havet. Utsikt från den norra sidan brukar ge ett bättre intryck av vidden av kanjonen än utsikten från den södra sidan.

Den höga höjden på platån har också resulterat i att en större mängd nederbörd samlas upp i Coloradofloden. Kraftiga snöfall är vanliga under vintermånaderna.  Jordskred och andra massrörelser har bidragit till erosion. Flodraviner (canyons) ökar i djup och bredd ju längre ned i flödet man kommer. Nästan all avrinning från platån på den norra sidan rinner mot Grand Canyon, medan mycket av avrinningen på den södra sidan rinner bort från flodravinerna. Resultatet blir en kraftigare erosion och därmed en snabbare breddning av kanjonen och dess bikanjoner norr om Coloradofloden.

Grand Canyons lagerföljd avsattes under en tidsperiod för mellan 2 miljarder år och 230 miljoner år sedan. Den äldsta formationen är Vishnu Schist och ligger underst i  den lagrade bergartsformationen. De yngsta bergarterna består av Kaibabkalkstenen och finns högst upp. Bergarterna avsattes i varma grunda sjöar, nära kustmiljöer och träsk. Den permiska Coconinosandstenen avsattes som sanddyner i öknen.

Coloradoplatån har höjts med 1500 till 3000 meter. Höjningen har gjort att lutningen och den subsekventa fallhöjden hos Coloradofloden har ökat vilket har ökat hastigheten och därmed erosionen.

Under istiderna ökade mängden vatten i Coloradoflodens tillrinningssystem vilket medförde att erosionen snabbades på. För 5,3 miljoner år sedan sänktes flodens lägsta punkt när Californiaviken bildades. Erosionshastighet ökade väsentligt och urholkade kanjonens nuvarande djup för 1,2 miljoner år sedan. För 1 miljon år sedan avsatte vulkanisk aktivitet aska och lava över området vilket under perioder helt blockerade Coloradofloden.

Sammanställning: Stig Björne, källa Wikipedia

Annonser